I tisdags hade jag världens sämsta dag. Jag va ute och gick en morgonrunda med dixon, hade precis lagt ner mobilen i jackfickan och skulle just stänga den när dixon drar i kopplet. Jag är inte beredd och dras med kopplet och lutar mig - mobilen åker i asfalten. Numera har jag en krossad skärm på min iphone. Hur kul??? Om jag hade mött någon hade den personen dött. Fyfan va arg/ledsen/allt man kan vara, jag va då. Grät hela morgonen innan jag fick ta mig samman och pallra mig iväg till skolan. Allting kändes dåligt och ett tag trodde jag att mobilen inte funkade heller. Men tack vare vänner blev det lite bättre och mobilen fungerade ändå. På kvällen kom tim till mig och gjorde min dag lite bättre. Han stannade tills idag och åkte till skolan härifrån tidigt imorse. MEN, ska nu försöka glömma denna hemska händelse/upplevelse och ser fram emot att få skärmen lagad.




Jag idag med den fina flätan emelie och emma lyckades knepa ihop på någon rast. Jag gillart!